Jag föddes i Örebro men växte upp i Trollhättan och dessutom utanför stadens kärna. Min uppväxt var inte fylld av dans, utan av lek. Jag var ett ensambarn till 12 års ålder och var ett naturbarn sa folk. Tror att detta att jag var så fri i min uppväxt påverkade mycket, jag gillar att göra saker själv och på mitt sätt.

Kreativitet fann jag i den lilla sånggrupp som jag uppträdde med på roliga timmarna och teatergruppen DFTG (den flygande teatergruppen).

Inför Kyrillien Foto Helena Strömberg Paulin

Vad vill du bli? Frågade det vuxna och svaret var att jag ville göra olika saker.

Mina bästa betyg hade jag i Svenska, Dramatik och Engelska. Jag ville bli journalist eller detektiv. Vid 16 års ålder började jag på jazzdans, fann något bortom det pratbara och det var magiskt.

Inför Kyrillien Foto Helena Strömberg Paulin

Snart blev jag själv en lärare och började även undervisa på min gymnasieskola i dans på fritt valt. Lektioner och en spark i baken av en pedagog förde mig till antagningsprov på Balettakademiens yrkesutbildning i Stockholm. Detta mantra vad ska jag bli när jag blir stor har alltid funnits där och dansen.

Invigning av Dansmuseet 1999 Foto Knut Koivisto

Dansen är för mig; andlighet, helhet, uttryck bortom orden, konst och politik. På något sätt har dansen fått mig att förverkliga drömmen om att göra många olika saker. Men drömmen om att bli journalist? Jag har skrivit artiklar om dans i Nutida dans och Gävleborgs Dansutskick.

Senaste projektet jag gjorde handlade om TYSTNAD, 66 st. konstnärer fick tolka tystnad. Då fick detektiven i mig kliva fram.

The Hidden, Sergels torg 1999. Foto Gunnar Seijbold

Att hålla på med dans är inte alltid fyllt av uppmuntran!
Jag har varit klassföreståndare för en dansutbildning där jag undervisade i; Balett, Nutida dans, Komposition, Metodik och Danshistoria. På morgonen när jag kom till skolan i ur och skur för att förbereda mig brukade vaktmästaren säga.
- Ska du upp och sprattla nu?
Han var så snäll innerst inne och förstod inte att han kränkte mig varje morgon. Jag brukade säga att du kan väl komma upp och titta vad vi gör. Han dök aldrig upp och en dag sa jag till honom att jag blev ledsen.

Operett Hälsningar från Wien

Den finaste komplimang jag har fått som dansare.
- Det är som om du sjunger när du dansar!

Mina visioner gällande dansen är att leva med den så länge jag kan och dela med mig av mina kunskaper till andra.

Caroline Östberg